Mina artisar gjorde viss nytta igår på jobbet.
Första dagen för pedagoger blev att sitta stilla och lyssna, läsa powerpoint, och fästa postitlappar på väggen. Vi pedagoger förväntas vara pedagogiska som lärare men som lärande, korvar att stoppas.
Knowledge is experience Everything else is information, Einstein
We learn according to William Glasser
10% of what we read
20% of what we hear
30% of what we see
50% of what we see and hear
70% of what we are talking
80% of what we are seeing in person
95% of what we teach to others.
Så jag gav min HOD en boll trots att han protesterade. Efter någon timme fick jag dock positiv återkoppling av honom,
-It actually works!?
Kollegan som satt bredvid mig och skruvade en aning på sig fick ochså en artis, en liten ljusblå, den passade henne tänkte jag. Hon var på precis på väg att fråga i pausen om hon fick behålla den men blev avbruten av mig.
- Keep it, you will need it!
Så till min första beställnig. Den kom faktiskt i våras, en musiklärare som blev förtjust i de första exemplaren som liknade små frukter. Äntligen kunde jag leverera tre artisar till henne. Men vad i hela friden ska jag ta betalt för dem? Kan inte bestämma mig. Priset är egentligen inte viktigt, eller det är det! Det vill säga, den som vill ha en och kan betala, kan väl göra det. Den som behöver en kan väl få en, den som inga pengar har han får gå med rumpan bar! Nej! Han/Hon kan väl få en.
Så till gårdagens behållnig - Anna Pettersson från Friends
Trots att hon hade en fyratimmarssession med oss blev jag aldrig frånvarande. Hon var verklig, genuin och intelligent. Hon ignorerade ej vår profesion. Hon talade till oss. Hon förmedlade via insikt och ett utarbetat program som kändes beprövat och självklart. Hoppas nu bara att det stöds till fullo. Att förutsättningarna, det vill säga att alla är med på tåget kommer att införlivas. Hon berättade om en förelsäning då hon suttit och marginalklottrat i sitt anteckningsblock. Förelsäaren hade uppfattat det som ointresse och bett henne lämna lokalen. Jag har själv alltid tecknat under föreläsningar för att hålla mig vaken. Ibland har jag somnat ändå med pennan i handen. I går satt jag och sydde på mina artisar - det hjälpte mig att hålla fokus på öronens intryck av ljudvågor som var ord av intresse. Tror hon nu att jag var ointresserad? Hoppas inte det. Ska nu omgående posta en artis till henne, den jag sydde när jag igår lyssnade uppmärksamt på hennes berättelse om Sara med ringen, Gunnar som hade bråttom men ändå såg eleven och alla andra verkliga berättelser.
